Skadad tass

Andra dagen i Skåne, på vårt venbesök, fastnade Siri med en klo i trappen på färjan. Det blev veterinärbesök och order om att bandagera och ta det lugnt ett tag. Alla våra stolta vandringsplaner gick upp i rök. Alla planerade blogginlägg.     Siri hade det nog ganska bra. Hon softade med mormor på landet. Men jag fick planera alternativa hundlösa utflykter som innehöll alldeles för mycket fika och shopping :-). Håhåjaja. Nu dröjer det ett tag innan vi far iväg på nya äventyr.

Ven

Ven är en ö på Skånes västkust. Vi startade i Kristianstad och tog oss dit med pågatåg och öresundståg, stadsbuss och färja. Vi hade skaffat ett jojokort och fyllt på med pengar. För de tvåbenta kan jag berätta att det inte är konduktören som drar pengar från kortet. Biljett ska köpas i automat på perrongen innan avfärd. Och på förkommen anledning: på något av tågen ska man trycka på en knapp för att dörrarna ska öppnas. Helst innan medpassagerarna börjar hojta åt en.












På färjan över finns en särskild hundkupé för ruggiga dagar. Där finns också en vattenskål. Och sittlappar för frusna människobakar. Men trappan upp till soldäck är hålig. Lagom stora hål för en klo att fastna i. Och det hände oss på hemvägen, tyvärr.

                                   

.






Vid framkomsten finns ett café med hundbar, fika och kartor att ta med. Sen är det bara att börja vandra. Leden börjar alldeles till höger om caféet. Det är underbara små grusvägar och stigar runt ön. Mitt på ön går man på asfaltsvägen ett stycke. Utsikten är fantastisk och när man svängt runt en krök ser man plötsligt Danmark.



Den blommande rapsen doftade ljuvligt och lärkorna sjöng i skyn. Vi träffade på ett rådjur och såg mycket backsvalor, eider, strandskator och sångsvan. Några häckade precis bredvid stigen och uppskattade inte precis att vi gick förbi.


Det finns flera kiosker och caféer där man kan äta och fylla på vatten. Vi hade matsäck med, så vi vet inget om hundvänlighet på fikaställena. Toaletter finns lite här och där. Också lite avsides belägna där man kan binda en ledsen hund utanför utan att det stör så mycket.



Här syns några av de hundratals cyklar som finns till uthyrning. Kvinnan i kiosken berättade att soliga dagar på sommaren kan alla vara uthyrda. Med tanke på stigarnas bredd tror jag att man ska undvika högsäsong på ön. Det är mycket bättre att fara dit på för- eller eftersäsong. På vår soliga onsdag i mitten av maj var det verkligen ingen trängsel.

En annan sak att tänka på är att det finns mycket lite skugga under vandringen. Så för hundens skull gör man nog bäst i att undvika de allra hetaste dagarna.

Vi kom fram till ön halvelva och åkte därifrån kvart i fem. Då hade vi gott om tid på för att både vandra, äta och filosofera. Resorna till och från tog två och en halv timma. Men det gjorde inget. För som en dam på tåget sa på bredaste skånska: Ja (öppet A), dä ä grannt näu!

På biljettkontoret

Så fint att man får ta med hunden in på biljettkontoret, tänkte jag belåtet. Men när vi stod därinne började hon plötsligt skälla. Jag drog till i kopplet och vände mig för att se om det kommit in en annan hund. Men icke. Damen i kassan bredvid log och pekade på nummerdisplayen. När den plingade trodde min hund att det var dörrklockan. Alltså en annan hundägare :-)

Den här bloggen

Jag skrev till några vandrarhem i Skåne: Har ni något rum för en ensam dam med hund? Ensam dam med hund, det låter som en boktitel tänkte jag och glömde sen bort det.
Men när det var dags att resa och ta reda på mer om lämpliga utflyktsmål kom tanken tillbaka. Ensam dam med hund, jag gör en blogg!
Det är något av ett högriskprojekt för jag är världens mest otekniska. Men Maria M flög in som en räddande ängel eller bloggbarnmorska och redde upp det hela.
Här ska jag blogga om resor och utflyktsmål som inte kräver bil. Och jag ska bedöma deras hundtillgänglighet och hundvänlighet. Jag hoppas att många ska ha nytta och glädje av bloggen.